Myt nr. 1

Ett tag efter att jag hade blivit översättare på heltid, frågade en bekant vad jag hade för arbete. Jag talade om för henne att jag var översättare. Hennes reaktion var: Vilken tur du har som bara genom att bo här och lära dig språket nu kan översätta och tjäna pengar på det. Jag blev lite ställd, för det antydde att översättare inte var något riktigt yrke, att vem som helst som talar mer än ett språk kan bli översättare. Men hennes reaktion var också tankeväckande. Jag började fundera på vad det där speciella är som skiljer framgångsrika översättare från andra människor som kan mer än ett språk. För det är inte säkert att ens helt tvåspråkiga personer är bra översättare. Å andra sidan känner jag översättare som inte kan konversera med mig på tyska men som kan producera mycket bra översättningar från tyska till engelska.

Så vad behövs det för att bli översättare? För det första tror jag att för att kunna bli översättare bör man ha studerat det andra språket systematiskt, dvs. ”medvetet”. När man studerar ett annat språk på ett systematiskt sätt, blir man medveten om saker och ting i sitt eget språk som man aldrig hade lagt märke till om man inte hade studerat det andra språket. Man inser till exempel att modersmålet har ord och begrepp som är okända i det andra språket och vice versa, att språket avspeglar kulturen och själen, ett folks karaktär och historia, att de allra enklaste ord och fraser som man använder till vardags ofta inte går att översätta även om vartenda ord i frasen har en motsvarighet i det andra språket – orden skulle inte ge någon mening när man satte ihop dem, eller ännu värre, en ordagrann översättning kan till och med betyda motsatsen till vad som menas.

Innebär detta då att vem som helst som har lärt sig ett annat språk systematiskt kan bli översättare? Svaret är återigen nej. De flesta språkstuderande blir inte översättare. De använder sina språkkunskaper på andra områden. En del blir språkvetare, språklärare eller professorer som undervisar i litteratur på det språk de lärt sig; andra går över till antropologi, arkeologi eller andra yrkesområden där språkkunskaper är viktiga. Och även bland dem som börjar studera för att bli översättare finns det sådana som inte når ”ända fram”. Och andra som klarar utbildningen är inte nödvändigtvis goda översättare. Så det måste finnas någonting annat som definierar vad som behövs för att bli översättare. Men innan jag talar om vad jag tror att det är, vill jag tala om den andra myten som omger översättning och översättare.

Myt nr. 2

Det sägs ofta att översättning bör göras av experter. Varje översättningsinstitution använder ord med den innebörden när de beskriver sina kursplaner: innan du kan ta översättarexamen måste du skaffa dig kunskaper inom ett speciellt område. Vad betyder det? Vad måste man kunna? Själva området eller bara terminologin som används inom området både på källspråket och målspråket? Var jag expert efter att ha studerat översättning vid Institutionen för översättning och tolkning på Heidelbergs universitet? Verkligen inte. Var jag en bra översättare? Återigen måste jag svara nej. I teorin låter det bra att låta experter göra översättningarna. I en värld som består av specialister är det tryggt att överlämna jobbet till en expert. Det är förvisso sant att någon som har studerat ett främmande språk systematiskt och som också är läkare och översätter medicinska texter kan vara en bättre översättare än en som kan käll- och målspråket men bara lite grann om medicin. Och det finns utan tvekan sådana översättare, som har studerat ett främmande språk systematiskt och också har en hög utbildning inom ett specialområde. Men låt oss vara realistiska. Den allra största delen av översättarna har inte en sådan bakgrund, och ändå producerar de helt godtagbara och till och med utomordentliga översättningar.

Så vad är det som behövs för att man ska bli en riktig översättare? Vad var det jag lärde mig under alla dessa år som till sist fick mig att bli en entusiastisk och framgångsrik översättare? Svaret låter banalt men det är inte desto mindre sant. På min väg dit, kom jag i kontakt med många olika saker, jag lärde mig mer om världen och om livet. Att vara mor gjorde mig mera frågvis och nyfiken, och sist men inte minst blev jag äldre och, förhoppningsvis, klokare.

Verkligheten

Så vad innebär det att översätta i verkligheten? I verkligheten har de flesta översättare i USA lärt sig ett språk systematiskt men de har inte gått igenom någon översättarutbildning. Många av dessa självlärda översättare kommer underfund med att de inte klarar av jobbet, eller så ger inte översättningsbyråerna och kunderna dem arbete längre efter några misslyckade försök, dvs. marknadskrafterna spelar in och tvingar så småningom bort folk av den sorten. Jag tror att dessa marknadskrafter hjälper kunderna mer effektivt än de försök som yrkesorganisationerna gör att införa krav på certifiering av översättare och därigenom återskapa det överreglerade klimatet i Europa.

I verkligheten är inte heller de flesta översättare ”experter” inom ett område, dvs. de är inte läkare, jurister, ingenjörer, fysiker eller kemister. Om inte översättaren arbetar som anställd översättare på ett företag som tillverkar prylar och därför blir expert på prylar därför att det är allt han översätter (jag använder ”han” i könsneutral betydelse), måste en översättare vara beredd att översätta nästan allt han erbjuds – därför att i verkligheten måste översättaren äta. Jag säger nästan, för en bra översättare bör ha förstånd nog att veta när han ska tacka nej. Men även det påståendet måste modifieras. Nästan alla översättare har någon gång låtit sig övertalas att översätta någonting han visste att han inte borde översätta.

Men förutom att man måste försörja sig och därför måste översätta material från många olika områden, finns det ytterligare ett skäl till varför det inte är så stor vits i praktiken att kräva att översättare ska specialisera sig inom ett område. En medicinsk artikel kan innehålla terminologi inom statistisk analys, datorteknik, optik, akustik och materialvetenskap osv. Ett antal artiklar om svinuppfödning som jag översatte för ett tag sedan innehöll affärstermer och juridiska termer plus en diskussion om vilka ämnen en tysk svinuppfödare måste studera, vilka inspektioner hans företag blir utsatt för och mycket mer – förutom all terminologi inom djuruppfödning.

Vad jag menar är att en översättare i verkligheten måste vara en god generalist. Jag har lånat denna term från Walter Russel Meads bok ”Power, Terror, Peace and War”, där han använder den om amerikansk utrikespolitik. Han säger att för att skapa och underhålla ett internationellt system, är det nödvändigt att integrera ekonomi, politik, militärstrategi och många andra ämnen, och till det behöver vi generalister. Det är definitivt sant inom översättningens värld, där en översättare ofta måste integrera många olika ämnen. Men det var en annan mening i boken som jag tyckte var särskilt träffande, speciellt om man för över den på översättningsverkligheten. Mead säger att generalister kan ha ytligt fel om en massa saker, men specialister kan ha grundligt fel om några få. Detta kan också stämma in på översättningens värld. En översättare med specialistbakgrund kan förledas att dra vissa slutsatser utifrån sin egen begränsade expertsynvinkel, han kan få för sig att ordet eller termen han letar efter måste vara ”den här prylen”. Om han kunde ”lyssna” på det ord han ska översätta utan att vara påverkad av sin smala expertkunskap, skulle han kanske inse att han inte hör något eko av det ordet i det ord han föreslår. I sådana fall tror jag det är bättre att leverera en ordagrann översättning och skriva en fotnot hellre än att erbjuda expertens term – jag kan ha ytligt fel men experten kan ha grundligt fel.

För att vara översättare i verkligheten måste man också vara en särskild sorts person med en viss sorts fallenhet och talanger. Man måste tycka om att göra efterforskningar, man måste vara villig att tillbringa många långa timmar ensam vid datorskärmen, man måste lära sig att använda internet effektivt och hitta webbplatser och länkar. Jag skulle vilja jämföra det arbete jag gör med en detektivs. Jag har vissa ledtrådar, och med hjälp av dem måste jag komma fram till en lösning, och lösningen är den rätta termen på målspråket. Eller för att använda en annan jämförelse: översättarens arbete påminner om att lösa ett svårt korsord. Jag börjar fylla i ord och bokstäver här och där, och så småningom börjar hela strukturen på korsordet komma fram.

En översättare måste också vara ihärdig. Med det menar jag att i sitt sökande efter den rätta översättningen av ett ord måste han vara hårdnackat uthållig och envis, trots att han vet att detta enda ord ger honom en mycket låg timpenning. Och om han inte hittar det, måste han vara ärlig och säga det. I verkligheten glömmer tyvärr översättare ibland denna mycket viktiga etiska regel, särskilt när de tror att den term de utelämnar inte är viktig för förståelsen av ämnet. Detta är helt oacceptabelt.

En översättare måste också ha en stor dos misstänksamhet. Med tanke på den enorma mängden ordböcker, uppslagsböcker och annat hjälpmaterial som finns på marknaden, måste en översättare lära sig att inte lita på dem. Han måste veta vilka som är bra och tillförlitliga och vilka som inte är det. Genom åren har jag lärt mig att kataloger ofta är bättre än lexikon, som ofta är dåliga – och till och med de som är bra har ofta fel.

Men framför allt måste en översättare vara en bra lyssnare och en bra skribent. Eftersom vi som översättare reproducerar en annan människas tankar, måste vi lyssna väldigt noga på vad som sägs. Och vi måste kunna skriva bra, så att vi kan uttrycka någon annans tankar så vältaligt som möjligt på målspråket, även när källtexten är klumpig och dåligt skriven. Det här går på tvärs mot översättningsteorin som säger att en ”god” översättning är en som återspeglar stilen i källspråket så nära som möjligt, vilket betyder att en underbar översättning av en kass källtext inte är en god översättning. Det är en underbar teori som definitivt passar in på översättning av litterära verk. Men den passar inte in i verkligheten eftersom den inte skulle vara till hjälp för våra kunder.