Om man tittar på barnporträtt av välbeställda barn från 1600 eller 1700-talet, märker man att det inte var någon större skillnad mellan kläderna för barn och kläderna för vuxna. Den enda mer märkbara skillnaden är att barnens kläder är mindre, annars ser de ut som små vuxna. Detta gör att under en lång period av vår historia ända fram till en bit in på 1700-talet, så var barnmode detsamma som vuxenmode i Europa.

Filosofen Rousseau sade redan på 1780-talet att barnkläder ska vara praktiska och rymliga, så att de inte hindrar barnens rörelser. De ska dessutom vara enkla och fria från detaljer som kan främja ett lyxbegär. Under den industriella revolutionen i Europa, så blev just barnen och deras kläder, deras uppfostran och deras situation mycket omdiskuterade.

I slutet av 1800-talet började samma diskussion att ta fart igen här i Sverige och flera viktiga insatser gjordes när det gällde barnkläder. Exempelvis livstycket skapades av bland andra hygieniker, läkare och folk inom kvinnorörelsen. Livstycket gjorde att man kunde hålla strumporna uppe utan att samtidigt hindra blodcirkulationen, vilket förut hade varit fallet.

På 1920-talet, så satsade klädindustrin på mer praktiska barnkläder som exempelvis overallen, vilken kom att bli det perfekta plagget för sommarledigheten. På 1930-talet ordnade Aktiv Hushållning på regeringens uppdrag, bra och billiga kläder för barn. Barnbidraget påskyndade också utvecklingen mot mer praktiska och hållbara barnplagg, eftersom det sporrade klädindustrin att tillverka fler av de plaggen.

Idag är praktiska barnkläder en självklarhet, dessutom har de blivit så pass funktionella att de allra flesta barn kan ta på sig kläderna själva. Det visar sig extra tydligt då man tittar på dagens marknad för barnmode där man kan finna både skor med kardborreband, töjbara tröjor, byxor med resår och mycket annat.

Ett tydligt exempel är UVkeps som blivit mycket populära de senaste åren. Kepsar som skyddar mot solen på ett flertal sätt än bara med skärmen. Genom att de är tillverkade i UV-beständigt tyg skyddar det även betydligt bättre än vanliga kepsar.

Kimono- Ett traditionellt japanskt plagg

En kimono är ett grundplagg för män och kvinnor i Japan. Det kan bäras både till fest och vardags och finns i både en kvinnlig och en manlig variant. Länge förknippades det enbart med just japanska kulturen. Men kimonon har kommit till Sverige och då både i modeller för vuxna och barn. Ibland med en viss svensk touch men visst är det luftiga plagget perfekt både under sommar och vinter.

Det som är gemensamt för alla kimonos är att det är ett långt plagg som går ända ner till fötterna med vida och smått påsformade ärmar. Klädnaden är öppen framtill och påminner en smula om en morgonrock i utformningen, men den används vid helt andra tillfällen. Kimonon hålls alltid samman av ett skärp som kallas för obi.

Kvinnorna har ett långt och brett skärp som knyts i en vacker knut på ryggen, på magen läggs skärpet över en kudde som ger stabilitet och en åtråvärd plan linje åt kvinnans figur. Över kudden läggs sedan ett tunt sidentyg och till sist sätts ett snöre runt alltihopa för att hålla samman det. Färgerna på de olika delarna av kimonon är väldigt viktiga och syftet är att försöka få en harmoni mellan alla färger och mönster som ingår i dräkten. Underst har kvinnorna alltid en vit underkimono som också ska skymta vid kragen. Förnäma kimonor och obi är alltid av mönstrat siden, medan mer enkla kan vara av bomullstyg. I formella sammanhang har kvinnornas kimonos mycket långa ärmar och är självklart av siden också.

Männens kimono består av samma delar som kvinnans, men deras underkimono är istället mönstrad och överkimonon är mer enkel.  Skärpet eller obin är betydligt smalare än kvinnans och bärs lägre ned på magen. Till en traditionell japansk klädedräkt för herrar ingår ingen kudde på magen. Männen brukar förutom kimonon också ha ett par vida, veckade byxor som bärs utanpå kimonon. Byxorna kallas för hakama.

(Källa: Solhatt.se)