Författare: skriva

Det fokuseras mer och mer på miljöproblemen, människan släpper ut för mycket växthusgaser, vi konsumerar på tok för mycket och slösar helt enkelt på jordens resurser. Ett problem är klädindustrin, i dagens mode så är de flesta kläder antingen oljebaserade, gjorda av bomull eller av viskos som kommer från cellulosa.

Oljebaserade kläder leder till att vi använder ännu mer av våra fossila tillgångar och det i sin tur leder till mer koldioxidutsläpp. Dessutom så är det inte förnybart och människan kommer därför inte att kunna använda den källan i all oändlighet. Bomull är inte heller hållbart för miljön, eftersom det för det första kräver enormt mycket vatten och för det andra används ofta mycket bekämpningsmedel til bomullsodlingar. Viskos kommer från cellulosa som finns i alla växter, bland annat tallar. För att odla tallar krävs inte alls lika mycket vatten eller bekämpningsmedel som till bomull och det är hållbart i motsats till olja, däremot så krävs mycket kemikalier för att framställa viskos och man kan inte få fram samma egenskaper i tyget som till exempel jeans har.

Forskare på KTH har arbetat för att få fram cellulosafibrer ur bland annat tallar genom att lösa upp cellulosan och sedan trycka ut den i munstycken för att få ytterst tunna trådar som sedan kan spinnas till garn och vävas till tyg. Med hjälp av denna teknik kan man få fram styvare tyger, vilka inte kräver lika mycket kemikalier vid framställningen som viskos, det leder till att kläderna i framtiden kommer att bli mer hållbara.

När kläder har blivit tillräckligt trasiga idag, så pass trasiga att de inte längre duger att ge till second hand-butiker eller ens att användas som trasmattor så brukar de slängas och brännas upp. Nu håller man med hjälp av en liknande teknik som det står om ovan på att utarbeta ett sätt att återvinna klädfibrer, så att man kan spinna nya kläder av gamla plagg.

Framtidens kläder kan vara lösningen på dagens miljöproblem

Ickeförnybara energikällor som kolkraft kommer inte att finnas till hur länge som helst, förr eller senare kommer vi att göra av med dessa tillgångar, dessutom bidrar de till den globala uppvärmningen. Kärnkraft släpper visserligen inte ut några växthusgaser, men i gengäld får vi radioaktivt avfall som restprodukter vilka kan ha en halveringstid på flera tusen år. De förnybara energikällorna har många negativa sidor de också, exempelvis solcellen är dyr att tillverka och använder i dagsläget kisel som kan komma att ta slut. Dessutom har den ofta låg verkningsgrad, fungerar inte vid alla temperaturer och går lätt sönder.

Solcellen kan dock komma att bli viktig för vår energiförsörjning i framtiden inte minst inom modet. Man håller bland annat på Chalmers på att utveckla en organisk solcell som inte använder kisel och i USA och Sydkorea håller de på att utveckla solceller som går att klistra på andra material och kan även gå att böja så att de inte går sönder så lätt.

Om man kombinerar dessa solceller med kläder som klänningar och tröjor kan vi få kläder som laddar våra mobiler och datorer när vi är ute och går. Det håller redan på att göras försök med detta och man kan få fram en klänning med solceller i framtiden som laddar en vanlig mobiltelefon på cirka två timmar en solig dag. Även om det verkar som lite energi med tanke på allt som vi använder, kan det ändå vara ett steg på vägen. Tänk bara om alla skulle börja använda solcellskläder, det skulle kunna sparas mycket energi och i kombination med till exempel energisnålare hus kan det vara en början för oss att minska den globala uppvärmningen.

Kläder med solceller på kan också vara riktigt snygga och trendiga, vilket betyder att man kan kombinera mode med teknik och hållbar utveckling.

Kjolen har länge varit ett plagg som enbart kvinnor bar och skulle bära och det var lika otänkbart att en man skulle bära en kjol som att en kvinna skulle bära en byxa. Genom historien så har det funnits olika syner på kjolen, ibland ska kvinnor bära det för att visa sin kvinnlighet och ibland avstå det för att det ses som ett hinder jämfört med mannens rymliga byxor.

Kläder kan ibland ses som politiska och de kan genom hjälpa till att förtrycka en grupp, men det kan också vara så att politiken och idealen vid en viss formar modet. I början av 1800-talet, så var det på modet bland kvinnor att bära de åtsittande och stela plaggen, korsett och krinolin, som var betydligt mer rörelsehindrande än motsvarande uniform som fanns i herrmodet. Efter franska revolutionen så fick männen dessutom mer och mer makt i samhället och kvinnomodet kan ses som en symbol för kvinnornas begränsade rörelsefrihet.

I början av 1900-talet, så började dock kvinnodräktens vara eller icke vara att debatteras. Framför allt militanta feminister diskuterade frågan och frågade sig om bland annat korsetten och långkjolarna verkligen var nödvändiga. De var besvärliga ur ett hygieniskt såväl som ur ett feministiskt perspektiv. Men det fanns också ett stort motstånd mot att förändra kvinnoklädseln som kom bland annat från politiskt konservativa, katolska kyrkan, men också från andra feminister.

Under första världskriget och en tid därefter började kvinnomodet att förändras allt mer.  En av anledningarna till det kan ha varit att fler kvinnor började att arbeta och behövde därför kläder som var lättare att arbeta i. På 1920-talet så förändrades dammodet ganska drastiskt, det blev modernt att ha kortklippt hår, kortare och mer åtsittande kjolar och en del började bära mer manliga plagg som slips och skjorta.

Ett decennium senare på 1930-talet, men även senare under 1950-talet, så började kvinnomodet återigen att bli mer klassiskt och kvinnligt och skillnaden mellan man och kvinna skulle framhävas. Det förändrades dock framåt 60-talet. År 1961 skapades minikjolen av Mary Quant, men blev introducerad först 1964 i Paris. Minikjolen kom att bli väldigt omdebatterad, en del tyckte att den hörde ihop med sexuell provokation och väckte anstöt, medan den samtidigt blev populär på andra håll. Modehuset Courrèges hade med den i en av sina kollektioner, men Chanel lät bli eftersom den ansågs som snuskig. En syster vid namn Fiorella lär ha haft i uppgift att stå utanför entrén till Peterskyrkan i Vatikanstaten och se till att de som bar minikjol inte fick komma in. På 70-talet ska hon dock ha slutat efter att ha drabbats av en depression. Både byxan och minikjolen hade en stor roll i modet för kvinnor på 60-talet och man kunde välja fritt mellan dem, även om minikjolen inte var gjord för äldre eller mer kurviga kroppar.

Idag har det i Frankrike blivit vanligare med sexuella trakasserier mot unga kvinnor och absurt nog har det lett till att de ofta tvingas bära långbyxor för att skyla kroppen. Att våga bära kjol och vara kvinnlig har därför blivit som en sorts motstånd mot rådande manliga normer och flera sådana projekt har startats i Frankrike.

I början av 1970-talet förekom kjolen för första gången i en manlig kollektion. På senare år har den funnits med i ett flertal herrkollektioner och exempelvis Marc Jacobs har gått klädd i kjol i flera år. Om några år kanske det rentav blir helt naturligt för män att gå klädda i tyllkjol? Precis som kvinnor har kunnat gå klädda i både snickarbyxa eller tyllkjol om de vill.

Ett tecken på detta är snickarkilten som blivit allt mer populär hos både snickare och hemmaarbetare. En kilt som med tufft utseende och praktiska funktioner gjort att ett första steg är taget mot att män även allt mer kan bära kjol.