Det är inte helt ovanligt att framförallt äldre människor får allt svårare att hantera sina administrativa ärenden. Anledningen till detta kan vara sjukdom eller helt enkelt att man börjar bli “till åren” vilket förr eller senare medför att såväl den fysiska som mentala förmågan avtar i varierande grad.
Att en person inte längre kan hantera sina ärenden är självfallet ett stort bekymmer, inte bara för personen själv utan även för omgivningen. När en person inte längre kan hantera sina ärenden finns ett antal olika vägar att gå. Några av dessa är att använda sig av fullmakt, förordna en god man eller ansöka om förvaltarskap. Dessa olika alternativ kommer att behandlas var för sig här nedan.
Fullmakt
Att den person som behöver hjälp utfärdar en fullmakt är oftast den enklaste lösningen. En fullmakt innebär helt enkelt att en person ger en annan person i fullmakt att företräda hen angående vissa uppgifter.
Den som utfärdar fullmakten benämns oftast för fullmaktsgivare medan den som erhåller fullmakten benämns fullmäktig. T ex kan Anna ge Bertil i fullmakt att hantera hennes bankärenden. Anna är därvid fullmaktsgivare medan Bertil är fullmäktig.
Det finns inte någon särskild form för att en fullmakt ska vara gällande och även en muntlig fullmakt är därför giltig. Problemet är att vare sig privata företag som t ex banker, hyresvärdar m fl eller myndigheter kommer att acceptera en muntlig fullmakt. De kommer undantagslöst att kräva att en skriftlig fullmakt visas upp.
Den som vill upprätta en skriftlig fullmakt kan göra detta på egen hand om hen har tillräckliga juridiska förkunskaper. Har man inte tillräckliga förkunskaper kan man använda sig av en professionellt utformad dokumentmall för fullmakt vilken gör att man snabbt och enkelt kan upprätta en fullmakt som accepteras av såväl företag som myndigheter.
Några av fördelarna med en fullmakt är bl a att den är relativt enkel att upprätta samtidigt som man inte fråntar fullmaktsgivarens hens möjligheter att fortsatt själv hantera sina ärenden, d v s fullmaktsgivaren behåller sin “rättshandlingsförmåga”. När en fullmakt utfärdats kan såväl fullmaktsgivaren som fullmäktigen hantera fullmaktsgivarens ärenden.
God man
Av olika skäl är ibland en fullmakt inte tillräcklig. En möjlighet som då står till buds är att en god man förordnas för den som behöver hjälp. En god man förordnas av tingsrätten på ansökan av den som behöver hjälp, en anhörig eller Överförmyndaren i den kommun där den person som är i behov av hjälp är bosatt.
När en god man utses behåller personen som behöver hjälp sin rättshandlingsförmåga, d v s hen kan fortsatt hantera sina ärenden. Utgångspunkten är att den gode mannen (som självfallet även kan vara en kvinna) måste inhämta huvudmannens samtycke till alla mer omfattande rättshandlingar förutom de som avser den dagliga hushållningen.
Förvaltarskap
Är den person som behöver hjälp överhuvudtaget inte kapabel att hantera sina ärenden och dagliga göromål är det möjligt att ansöka om att personen ställs under förvaltarskap. Precis som är fallet med god man är det tingsrätten som fattar beslut om förvaltarskap. Ett beslut om förvaltarskap är en mycket ingripande åtgärd som innebär att den person behöver hjälp och som förvaltarskapet avser helt förlorar sin rättshandlingsförmåga. Detta innebär t ex att den person som har en förvaltare måste, alltid eller i vissa fall, ha förvaltarens samtycke för att ingå avtal eller rättshandla på andra sätt. En förvaltare råder ensam över den egendom som omfattas av förvaltarskapet.
Den person som utses till god man eller förvaltare ska enligt lagtexten vara en “rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig” person. Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare med det möter inte några hinder att en nära anhörig, t ex ett barn eller barnbarn, förordnas till god man åt den som behöver detta.